Jobb, jobb, jobb...o besöksresa.

Som det kanske syns på rubriken så har jag börjat jobba. Men bara ett par veckor nu under sommaren. Är ju mammaledig året ut.
Kom inte ihåg att det var så hårt att jobba. Igår gick det bra, jag var relativt pigg på eftermiddan. Men idag får jag ingenting gjort.
Det kan väl ALDRIG bero på att man är lite ringrostig?.. Som tur är så har vi inte den vanliga tidspressen nu under sommaren som vi har under resten av året, på det sättet så finns det ju inget att klaga på.
Men det är skönt att komma ut i det vanliga livet lite. Att få vara nåt annat än "mamma".

Imorgon jobbar jag bara halv dag o är sen ledig resten av veckan.
Så nu ska jag egentligen packa för direkt efter lunch ska vi sätta oss i bilen o åka hela vägen ner till Jönköping. 50 mil enkel väg. Oj vad jag ska sticka i bilen.....

Vi ska åka o hälsa på min bäste vän L som bor där sen 7 år tillbaka.
Hennes dotter(5 år) ligger på sjukhuset o har gjort det i 7 veckor nu.
Hon har gått igenom en resa som ingen vill gå igenom, tyvärr så är inte utgången helt annan mot vad läkarna trodde från början. Det starta med en vanlig "rutinoperation" o slutar nu med att flickan blir rullstolsbunden. Sen hur mycket hon kommer att klara av själv i framtiden vet ingen.
Idag kan hon bara fästa blicken o sitta lite med stöd på sängkanten, vad jag vet just nu.

Det känns i hjärtat att åka dit. Jag vet att jag kommer att gråta fast jag inte vill. Eller oxå blir jag stark av miljön, jag "tycker om" sjukhusmiljön...jag vet att det låter konstigt men jag har alltid varit trygg i den. Det har nog varit en av anledningarna till att L har ringt mig hela tiden under den här resan så fort hon behövt en axel att luta sig emot. O det stödet är jag så gärna.

Nu ska jag väl ta tag i packningen igen o sen gå o lägga mig så jag orkar upp imorgon.