Hjärtsjuk :(

Idag är ingen bra dag. Jag gillar verkligen inte att vara sjuk.
Jag är trött och hängig. Jobbigt att andas och yrsel så fort man gör något.

Ändå har jag städat hela huset och skrubbar badrummen ordentligt. Varför? Vem ska annars göra det.

Har ju lite svårt att acceptera dessa tunga dagar. Blir ju inge bättre av att sitta i soffan o känna efter.....även om jag vet (innerst inne) att det är just det jag behöver göra.

Har iallafall suttit en stund med stickning i händerna och stickpoden i öronen.

Har laddat lite energi inför kvällen då vi ska iväg på Jujutsuföreningens 25-års jubileum.

Några timmar med mat, aktiviteter och lite föreläsning. Kan bli hur trevligt som helst....om man orkar.

Sen sist...

 

...har vi varit på dop. Det var min systerson Casper, 5 mån som fick ta emot herrens välsignelse.

Som vanligt med ett dop så var även detta ljust, glatt och varmt. Det som börjar bli extra roligt på denna sidan av släkten är att vi börjar få så många små i samma åldrar. Som leker, skrattar och kramas. När jag tänker så inser jag att vi (barn) nu egentligen är vuxna. Konstig känsla!

 

 

Senare under veckan hade vi två barn på firman. Min Lilltjej och min anställdes Lilltjej. Typiskt (för firman) så blev de sjuka, hängiga på samma dag. Det innebar nästan att firman stod stilla.

Men min underbara personal kom med den underbara idén att jag skulle vara barnvakt och hon gick ut och jobbade av det hon hann. 

 

När man är hos mig en sjuk dag så pysslas det. Då åker ofta garnet fram och stickorna. Båda barnen ville prova att sticka. :)  Det gick väl sådär när man är 5 år. ;)  Men kul var det.

 

 

 

Under helgen har jag och Lilltjejen bakat lite.....

 

 

...medans Lillkillen var på sitt livs första träningsläger i Jujusu. Det var 50 barn mellan 7-14 år.

Min son står precis där gluggen i ledet är, till höger. ;)

 

I sticksoffan har det oxå produserats lite under veckan. Men nu är det för mörkt för att fota. Fixar det imorgon.

 

Oj vilken vecka

Jag kom hem till vackra, snöiga Dalarna på söndagskvällen. Hann med att träffa barnen innan det var dags för nattning. Det var det bästa på länge. Hjälp vad mycket de hinner växa på en vecka ;)

På Måndagen var det in i hetluften på jobbet igen. På gott o ont. Det är skönt att göra nåt "vettigt".

Under veckan som hittills gått har min firma fått in två nya kunder o anställt en ny trevlig medarbetare.
Det flyter på bra. Fokus ligger nu på att "plita" ihop den 1:a annonsen och att fixa arbetskläder med tryck till oss. Sen har jag naturligtvis fler idéer som ska kollas opp under våren. :)

Nackdelen med att ligga en vecka i sjukhusets sterila miljö är att när man kommer ut i verkligheten så hoppar bokstavligen ALLA baciller på en. Jag har fått en seg o jobbig förkylning. En sån som bara drar ner tempot o orken lite på mig men inte bryter ut ordentligt o går över. Jobbigt.

Så kom då samtalet

bild från webben

Samtalet med beskedet jag väntat på kom idag.

På måndag tar jag tåget ner till Göteborg. Jag kommer att få ca 6 timmars sticktid ;)

På tisdag får min nya pacemaker, förhoppningsvis byts även en elektron ut.

Sen på onsdag får jag sticktid igen på vägen hem. Då blir det väl så mycket jag orkar.
 "Orsa kompani lovar inget bestämt" ;)

Men tre dagar som ger en superstart på v 4.

25 år sen.... (väldigt personligt)

Idag är det en sentimental dag. Ännu starkare känslor blev det för att det just var "Mors dag".
För exakt 25 år sen på dagen idag gjorde jag min 1:a stora hjärtoperation, som 9-åring.

Min kära mor skrev då dagbok över allt som skedde dag för dag o även tagit kort.
Tack vare det häfte som hon gjorde av de uppgifterna så har jag enormt många minnen o känslor kvar från den tiden. De är så starka.

Jag tänkte citera lite ur häftet från de 4 första dagarna. (Varför vet jag inte men jag vill bara göra det.)

860529. Annica hade hostat hela natten. Läkarna sa att hostan spelade inte någon roll för operationen.

Kl. 06 kom vi (mamma o pappa) till avd. 95c där Annica sov. Vi väckte henne för hon skulle duschas med skrubb.

Kl. 07 fick hon en morfinspruta och somnade ganska fort, sov hela vägen till operationsavdelningen där hon vaknade av hostan och var väldigt förskräckt men omtöcknad. Somnade ganska snabbt igen på en operationsbrits. Vi fick lämna henne där vid dörren (ingen behaglig upplevelse)

Kl. 13 skulle vi träffa Dr. Jan Sunnergård för besked hur det gått. Han hade inte hört något. Det var en lång väntan för vi fick återkomma kl 15.
Han sa då att det var en väldigt svår operation och att hjärtat var mycket sämre än dom tidigare kunnat se genom hjärtkateriserningen. Hjärtat var "blockerat" på grund av för lång tid i HjärtLung-maskinen. Hon skullefå en pacemaker inopererad om allt gick bra.
Det var inte mycket hopp han gav oss.

Kirurg Torkel Åberg hade aldrig sett ett så konstigt hjärta någon gång. De sa att vi fick förbereda oss på en lång sjukhusvistelse.
Läget var mycket kritiskt på kvällen. Vi fick ta en timme i taget.

860530 OOpererades på natten igen för blödning kring hjärtat, blodtrycksfall flera ggr till 60/65. Njurarna började krångla. Opererade in kateter på magen för påsdialys. Hade mycket medicin och många slangar (räknade till 16 flaskor) läget var fortfarande mycket kritiskt. Men syster Lena och syster Lars gav oss hopp iallafall.

860531 Blodtrycksfall kl 08 till 35/40 sen lugnt hela dagen, ingen temp. Hade därför värmetak över sängen för att hålla temperaturen.

860601 Allt var någorlunda lugnt, några blodtrycksfall. Torkel Åberg var optimist och tyckte att han skulle öppna henne igen och rubba hjärtat lite bakom lungorna för att slippa blodtrycksfallen. Efter det var det väldigt kritiskt igen.
Vi fick stanna kvar och vaka dom närmaste timmarna för att se hur det skulle gå. Blodtrycket var nu stabilt. Hon klarade av timme efter timme så vi fick lov att gå "hem" och försöka sova. Man var tacksam för varje natt som gick utan att bli väckt av telefonsamtal.

Kort taget från mammas häfte
taget genom plasten

Fy för att gå igenom nåt sånt som mor. Jag har en enormt stark mamma. Tiden på sjukhuset (den gången) blev sex veckor. 40 dagar på intensiven. Många fler berg o dalar blev det under den tiden.

Det jag är mest stolt över är det liv jag lever idag. Det var det ingen som trodde den tiden.
Jag har fortfarande lite kontakt med Dr. Jan Sunnergård vilket är kul.

Så idag har jag kramat min mamma extra hårt. Hon är min hjälte! Speciellt en dag som denna.

Dagens "Morsdags"-bukett.
Rött för kärleken
Hjärta för...hjärta+kärlek

Inte ofta...

...som jag blir sjuk. Men nu är jag det :( Feber, ont i halsen o i kroppens alla leder. Hoppas inte att det är influensan, för iår har jag inte vaccinerat mig, än.

O som egenföretagare har man ju inte råd/tid att ligga nerbäddad. Idag har det löst sig o jag hoppas jag är frisk på måndag.

Fast jag ligger så är det mycket jag vill göra ( passa på nu när man fick en extra dag hemma) men det blir väl inte mer än lite stickat i hörnet. Ska försöka få klart Lilltjejens Pippi-tröja. Har även köpt garn så att Lillkillen ska få en, den blir med svart botten o vit/ljusblå ränder. Men jag fick inte tala om för nån på hans skola att det är en Pippi-tröja. :) Kan tydligen vara känsligt för en tuff kille.

Dagens samtal...

...ska gå till så många försäkringsbolag som möjligt för offerter.

Började med IF. Där svarar en trevlig tjej. Vi ramlar in på mitt handikapp o det visar sig att hon har en son på 1.5 år med liknande fel. Vi blev talandes i 30 minuter om erfarenheter inom vården, olika händelser inom handikappet, m.m.

Jag fick som vuxen hjärtbarn äntligen få förmedla hur jag har gjort vid vissa tillfällen, hur jag har lindrat vissa saker, hur jag har upplevt barnåren o vad de har givit mig. Hon frågade o berättade lika mycket hur de har det o vad de gör för att hjälpa sonen i vardagen. Hon var jättetacksam för att vi "träffades" idag.

Det är det här jag vill hjälpa till med. Att bli kontaktperson till hjärtebarn. Kunna hjälpa föräldrarna, visa att man får ett "normalt" liv. Hjälpa barnen genom att förstå deras känslor. Komma med tips o råd som hjälpt mig.

Men jag får inte bli kontaktperson för Hjärtebarnen för deras förening. Jag måste själv ha enn "sjukt" barn för att få den rollen. Dumt, tycker jag. Eftersom jag har mycket erfarenhet ur barnens vinkel o nu känslorna o förståelsen o rädslorna ur föräldrarnas vinkel.

Kan de få bättre hjälp som kontaktperson? Det värsta är att det är brist på kontaktpersoner i dalarna. Grrr!

Byggstopp

Det har blivit lite stopp i vårt pepparkaksbygge.

Detta pga att "herr magsjuka" kackat på dörren, O KOMMIT IN i vårt hus. :(

Alla däckade utom jag, så det ger mig lite extratid i soffan med gott samvete o med god ork. :)

Vilket liv

Känns som mitt liv står lite still o stampar.
Jag är sjukskriven månaden ut pga av fortsatt dålig ork. Blir lätt andfådd o trött. Var till läkaren i tisdags på efterkontroll, men de hittade ingen orsak till varför jag är trött. Bra tycker kanske en del. För mig är det ett nederlag. Det hade varit bättre om de fann en orsak för då hade det kanske gått att fixa till på ett eller annat sätt. Men nu är det bara att gilla läget o vänta.

Detta gör att jag blir lite nedstämd. Det tar oxå på energin. Drt tar bort sticksuget oxå. Inget känns värt att göra.
Jag hade ju räknat med att vara helt återställd o på jobbet igen.
Nu kommer det att dröja innan det blir normalt igen. Vilken läkare skickar ut mig ens på 50% efter denna "resa"? Känns lite mörkt att jag kommer jobba fullt under sommaren.

Naturligtvis finns det en ljus sida med detta oxå. Jag kommer att få vara hemma mer o njuta av sol, värme, barn o det nya huset o alla projekt som är på G i det.
Jag stärker mig med den frasen som jag alltid brukar.

INGET ONT SOM HAR NÅGOT GOTT MED SIG!

Tungt o på stickfronten......

Det är lite segt här hemma.
Jag hade förväntat mig en vecka med sprudlande energi o en början på ett nytt liv.
Istället har jag varit förkyld o väldigt andfådd.
Förkylningen har gett sig o är mer eller mindre borta. Men andfåddheten är kvar.
Läkarna blev lite oroliga o har nog klia sig i huvudet över det både en o två gånger. Men nu har de kommit till en lösning ;)
Antagligen beror allt på att mitt "system" inte är van vid en "backventil" o då blev det ovant med det tryck som blev i lungan nu mot för två veckor sen. Mer invecklat än så tänker jag inte gå in på här, det är inge kul läsning. Summan av det hela är att de tror att jag nu samlar på mig vätska i lungan. O under den tiden som mitt "system" växer in i att ha en "backventil" så kommer jag att få äta vätskedrivande medicin.

O alla dessa förb****de mediciner. Jag tycker inte om att stoppa i mig sånt som jag inte har koll på vad det är o vad de gör o vad det förstör kroppen. Men men vill man leva ska det kännas ibland oxå ;)

Sen jag kom hem har jag inte stickat nånting. Istället har jag suttit vid datorn o surfat en hel del på Ravelry. O vad mycket fint jag hittar. Jag hittade även mönstret som jag håller på med just nu. En kofta som jag gör i en tråd supertunt garn (det som jag o Maria fick utav Eva-Lotta på våran stickhelg. Har glömt vad det hette) tillsammans med en tråd Kid-silk, Garnstudio. Det är lite svårt möster med de garnenrna. Kid-silk görs sig inte helt bra o jag blir inte helt nöjd. Få se om den blir klar. Troligen inte, inte som det känns nu.
Jag vill ha en stickning som flyter lätt men samtidigt ger mig lite utmaning. Jag har hittat lite nya saker jag vill prova. Troligen blir koftan i ett annat material senare.

Nu är det klart!

Igår kväll ringde min sargade doktor. Han fick faktiskt höra vilken klant han är....hihi

Han är som sagt gipsad på armen o blir av med det i slutet av mars, jippi. (om gud är med honom. -Vilken tur att gud är med mig då, svarade jag.)
Det innebär att jag måste vänta till efter påsk, början av april innan jag får komma ner o bli opererad. För operation kommer det att bli!
Han hörde på mig att jag inte mår bra, det hörs på min andning i telefon. Förklaringarna till detta var många o logiska, som vanligt. Han lider med mig, om det nu ska vara till nån tröst?
Så nu har jag fått en månads ofrivillig ledighet. Känns inge kul alls. Jag trivs inte med att gå hemma hela dagarna.

Detta lovar jag är det sista inlägget om hur det går med planeringen ang. min operation.
Jag ska bespara er mitt lidande. Alt är ju inte SÅ ruttet som det låter här ibland.
Våren o solen är på väg (hoppas jag) o jag ser fram emot att få möta den nere i Göteborg.
Vädret kommer nog att bli mildare o då tar det ju inte lika hårt på mig att vara ute.

O jag har en massa tid att spendera på mina hobbies så mycket jag orkar :) Klagan är slut!

Inspiration & ork

Efter att sjalen blev klar så försvann lite av farten i sticksoffan.
Vill börja på nåt nytt, inte avsluta nåt gammalt...

Idag är det så kallt här att Sambon fick köra barnen till dagis, vilket gör att det blir liiite segare start för mig. På gott o ont, jag klagar inte.
Funderar på om jag ska starta mina efterlängtade Pomatomus- sockor. (Ravelry)
Eller sätta mig o titta i boken jag köpte mig själv i julklapp o som legat orörd sen dess.
Ett nytt projekt blir det nog iallafall idag. O det blir nog sockor...

Idag väntar jag mig ett samtal från Gtb, Östra Sjukhus.
Jag har haft höjden av otur.
Min Dr. hade ju sportlov förra veckan o spenderade den i Åre, av alla ställen. Det skulle han inte ha gjort. Tror ni han kom hem helskinnad? NEJ!
Han har brutit armen! Så han kan inte göra några undersökningar....själv. Heller inga operationer.

Jag bröt ihop när jag hörde det för jag orkar snart inte längre. Jag kan ju inte umgås med nån utan att bli helt slut. Orkar inte med barnen, jobbet, hushållssysslorna m.m.
Jag tvingar mig såklart att göra saker men blir trött, slut o grinig.O det går ju ut över mina närmaste. Det är inte kul.

Nog om klagomål. Jag kan vara hemma iallafall. Jag kan krama mina barn o vara här för dem när de kommer hem från dagis. Det är värt lite det oxå. Jag gör så gott jag kan o ger inte upp än.

Hem!!?

Sitter kvar på sjukhuset (på avd.) o väntar på min skjuts. Blir utskriven idag men får inte gå tillbaka till jobbet, än.
Alla provresultat o bilder kommer att skickas ner till Gtb. Min läkare där ska göra ett uttal. Sen får vi se vad som händer då.
Det jobbiga är att här är det så gammaldags (känns det som det kanske är så överallt) att bilderna o sånt inte kan länkas ner till min läkare utan det kommer att gå iväg med "snigelpost" imorgon.
Det innebär att de får det på posten på måndag, i bästa fall. Vilket i sin tur blir jag som får gå o vänta på svar ända till Tisdagen. Phu!
Väntan är ju den värsta biten. Jag vet inte alls vad de kommer att besluta. Jag vet inte mer än att jag blir trött när jag rör på mig.
Tur att OS börjar imorgon!

Det blir ingen....

FLS klar till invigningen av OS imorgon.
Det har stått stilla i stickhörnan hela denna vecka. Vänsterarmen hänger inte med som den brukar o jag mår inge bra. Är trött, andfådd (tung-andad) o allmänt orkeslös.
Har varit hemma från jobbet hela vecka. Det är ju ingen idé att gå o städa åt andra när jag blir andfådd bara av att gå i trappen här hemma.

Det har väl varit lite för mycket ända sen flytten 1:a advent. Nu kommer betalningen. O det rejält.

Vilken vecka

Denna vecka vill jag verkligen inte gå igenom igen.
Tandvärken gav sig inte efter besöket i tandläkarstolen i onsdags.
På torsdagen var det OK. På fredags morgon vaknar jag n´med värk igen, fast i tanden OVANFÖR den lagade. F*N, tänkte jag. Men positiv som man är så förstår man ju att det är lagningen som är för hög o därför tryckt på tanden ovanför som därav var öm.
Så jag ringer tillbaka r´till tandläkaren, får tid 2 timmar senare. Åker dit o slipar ner båda tänderna. Det känns mycket bättre men jag fortsatte ta Citodon som börjat dagen med.

Igår var värken värre. O nu kom tanken på att det kanske inte stod rätt till eller kan nerverna fått sig sån smäll att det tar några dagars vila innan det ger sig?
Jag ringer jouren bara för att fråga. O de konstaterade ju såklart på telefon att det inte var frågan om nån nervkläm, det var för få dagars "tryck" för att jag skulle kunna ha fått så ont av det.
De rekommenderade såklart att jag skulle ta mig till dem i Borlänge gärna på en gång eftersom de skulle stänga vid 14-tiden.
Jag kastade mig i bilen o slängde av lilltjejen, som var hemma med mig, hos svärfar.

Väl på plats, alldeles för många timmar sen jag tog sista värktabletten, så hade jag så ont att jag grinade. Tandläkaren kunde inte peta på tanden utan att jag SKREK.
Den var inflammerad till max.
Så det var bara att rensa den oxå o se glad ut.
TVÅ tänder på EN vecka. Vad är oddsen på det.
Den sista kommer antagligen inte att vara värd att laga upp heller. De rekommenderade att jag skulle överväga att ta bort den.
Nu äter jag en dunderkur av penicillin resten av veckan.

Så det har inte blivit mycket gjort i soffan. Mest sovit.
Fast syrrans sockor blev klara i morse. Ska leta på nålen, som inte låg där den ska, o sy ihop dem innan jag fotar dem.

Imorgon är jag ledig o ska ta igen lite här hemma som kommit efter. Tex gardiner o städning av julen. Det är väl dax för det nu.

Lunch med värk

Idag har jag o lillkillen varit hemma pga feber under gårdagen. Han har varit helt frisk idag.
Så till lunch åkte vi till Arenen o åt ihop med min syster. Det var jättetrevlligt........
ända tills jag bet snett på en fläskbit. Satan vad ont det gjorde i tanden.
Det gick över o jag fortsatte äta. Då hände det igen. Jävlar!
Sen gick det onda inte bort o jag fick gå från lunchen halvmätt.
Hem o ringa runt för en akuttid hos nån tandläkare i stan.
Fick en tid till en av de privata tandläkarna kl 11 imorgon. Tog 2 alvedon o somna på soffan.
Att man blir så knockad av LITE tandvärk.

I skrivande stund har jag fortfarande ont trots 2 alvedon till.
Blir nog inte många knop gjorda ikväll.

Har fått ett stick o en ny ide.

Nu äntligen har jag fått min vaccinspruta. Har väntat länge på att få detta skyddet. Läkarna har sagt åt mig att hänga på låset detta år o det har jag verkligen gjort. Så nu när den äntligen är i kroppen känns det skönare. Inte för att jag är jätteorolig för att bli sjuk men det skulle ju vara typiskt att bli det utan att ha vaccinet i sig.

Lilltjejen är oxå i riskgruppen pga sin ålder. Så hon fick sin dos samtidigt som mig. Det gick jättesmidigt alltihop. Vi var ute efter 20 minuter. Helt otroligt. För en gång skull är jag lite imponerade av vår sk. "Cykelverkstad" till vårdcentral. Men det är säkert en engångsföreteelse.
Rättelse 4/11: Efter ett dektektivarbete idag så visar det sig att lilltjejen är i riskgrupp pga att haon är ett prematurbarn som fick RS-virus vid tre veckors ålder. Har även nån gång visat symtom på förkylningsastma.

Sen kunde jag inte låte bli att anmäla min till denna gångs Hemlis. Hoppas att jag denna gång får nåt paket i huvudtaget....


Imorse satt jag o bläddra i ICA Kuriren. Den hade lite stickmönster i sig denna vecka. O det fanns en tröja som var SÅ fin. Kolla!
Jag har ju fortfarande mitt senapsgula Alpackagarn kvar. Knaske det ska få bli en sån där fin skapelse.

Vilken helg!

Det utlovade bilden på min lilltjej!

Nu är kalas-helgen över. Tack o lov! Det blir lite gäster i tre dagar, vi är tvungna att dela upp det för annars skulle inte alla få plats här hemma.

Men helgen blev inte som vi hade tänkt det. Natten till söndagen blev jag jättedålig.
Kände inget när jag gick o lade mig men strax efter att jag somnat drog det igång o höll i sig fram till morgonen. Ett nattligt maratonlopp.
Men ingen annan sjuk o inget mer än så. Vet inte varför o tänker inte spåna i det heller.

Träffade Cicci på lördagen. Det var så trevligt för de kom hit på kvällen o hon hade stickningen med sig. Det uppskattades väldigt mycket av mig. Så vi satt o kollade på "Dansbandskampen" o stickade medans karlarna satt inne vid datorn o kollade skotrar. En perfekt kväll! ;)

Jag o Cissi tyckte att stickkafé på "Gårdscafé" en gång i månaden var nåt som väldigt gärna får bli en tradition. Vi filar på det o hoppas att det kommer att genomföras.

Luften tog slut.

Igår var sista dagen att lämna in synpunkter ang. mitt ärende hor Försäkringskassan. Allt bråk med dem har tagit på mina krafter.
Jag fick iallafall ihop ett ganska lyckat brev till slut med både intyg från min "chef" och läkare.
Jag kan inte ha gjort det bättre, jag är nöjd. Lämnade in det igår under kontorets öppettider, litar inte på posten i detta avseende.

Men idag var det som att luften hade gått ur mig. Jag funderade många gånger på att stanna hemma från jobbet imorse. Men envis som jag är så gick jag iväg.
Men kände ganska omgående att det var fel.
Jag åt lunch med arbetskamraterna sen åkte jag hem o bädda ner mig i soffan. Där sov jag som en stock 1.5 tim. Skööönt!
Nu känns det lite bättre. Nu klarar jag av att ta hand om barnen o laga mat resten av dagen. Sambon är på resande fot just nu.

Vilken tur att man i dessa situationer jobbar med kolleger o chefer som förstår ens behov.

Hemmadag!

Jag är hemma från jobbet idag. Orkade knappt upp ur sängen i morse.
Går här o pysslar o grejar. Känner mig lite slut i kroppen.

Har kollat lite på utbildningar, distansutbildningar. Fastnar lite för färglära eller textillära. Men vad ska jag göra med de kunskaperna sen då. Kurserna är bara på 7,5 poäng. Men nåt måste jag ju göra när jag inte får jobba som jag vill med det jag kan...

Målet idag är att göra det jag känner för. Tänkte ta mig in till symaskinen, passa på nu när jag får sitta ifred.
Så ska jag få tag på min läkare, försäkringskassan, A-kassan o kanske en kurator. Behöver hjälp att hålla mig över ytan nu känns det som.

Inte så glada inlägg just nu. Det känns tråkigt men det är som det är.
Hoppas det vänder snart, för oss alla inblandade parters skull.