Min jul har varit underbar. Trots att det är mycket som ska fixas innan. Men iår sa kroppen ifrån mycket tidigare :( Det gjorde att det inte blev lika mycket fixat som traditionsenligt. Fast det blev tydligen jul iår oxå och det gick bra ändå.
Nu andas jag ut och tillåter mig att bara göra sånt som jag vill. Umgås med dem jag vill. Det kommer att innebära att vissa blir ledsna, iår igen.
Det jag bär med mig är en konversation jag hade med en äldre herre för nån vecka sen. Han sa:
"- Om du är ute och flyger så säger kabinpersonalen åt oss att om trycket faller och syremaskerna trillar ner från taket. Kom ihåg att sätt på dig din egen först innan du hjälper nån annan. Du måste sätta dig själv i 1:a rum för att orka ta hand om dina nära o kära.
Det gäller alltid!"
Ja, så är det ju. Vad skulle jag vara för mamma, förebild m.m. om jag alltid dansar efter andras pipor. Jag har en egen vilja och känslor.
Med detta allvarsamma inlägg vill jag önska alla en GOD FORTSÄTTNING!
(Jag har fått en julklapp som jag kan komma att ha nytta av i mitt fortsatta bloggande) ;)
Visar inlägg med etikett vardagstankar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vardagstankar. Visa alla inlägg
tisdag 25 december 2012
tisdag 27 november 2012
Upp o ner o julklappar
Livet går opp och ner. Så är det väl för alla, så därför tänker jag inte vräka ur mig en massa tråkigheter den här gången.
Det finns de som har det värre, även i min närmaste krets just i denna stund.
Det där är så svårt. När nån nära har det svårt och man vill hjälpa. Men det finns inte så mycket man kan göra, mer än att bara låta dem veta att man finns om de behöver hjälp. Det hoppas jag att jag har fått fram.
I min stickhörna produceras det just nu julklappar. På bilden syns syrrans alster.
Jag vet inte om hon vill ha detta eller hur hon kommer att reagera. Vi ger ju inte, egentligen, julklappar till varandra. Men jag vill ge henne nåt bara för att hon är där och finns för mig och mina barn.
Hon är en gåva för oss som vi älskar jättemycket.
Hon ställer opp och har ofta roliga upptåg i bagaget, mest då sånt som barn älskar. Men det värmer ju mitt hjärta lika mycket. ;)
Hur förmedlar man det till en person utan att hon ska tycka att det är konstigt???
Efter dessa projekt finns det några fler julklappar i mitt huvud som oxå vill ut ur fingrarna.
Lite konstigt är det. Jag som sällan gör julklapparna själv. Samtidigt är det befriande. Varför ska man springa runt som en yr höna i butikerna när man har ett helt rum fullt i garner?
måndag 21 maj 2012
Ett perfekt hem
Vad är ett perfekt hem?
Den frågan har jag o min kollega diskuterat ett tag.
Vi kommer ju in i ganska många hem per månad iom vårt jobb som "hemstäderskor".
Då är oftast allt undanplockat, tvätten, utspridda leksaker, tidningshögar och post är borta.
Sen kommer vi in och gör det sista för att få hemmet skinande rent.
Efter arbetsdagen kommer vi sen hem till oss själva. Där ser det inte alls ut som "hos alla andra". Alla andra har det ju jämnt så undanplockat o fint.
Idag har vi varit hos två "extrema" hus. Allt är perfekt.(?) Det syns knappt att det finns tonåringar i huset eller djur. Det syns bara när man som vi ligger på knä kring golvlister och ser det finkorniga dammet. Man kan säga att deras nivå på städkrav ifrån oss är ganska ovanliga. Inte extrema, det vill jag inte kalla det. Man måste ju se till personen bakom "kunden" och hur hennes bild på rent är.
Men när man går där så känns det egna hemmet som en soptipp i jämförelse.
Vad är då det perfekta hemmet?
Är det ett hem där allt har sin plats, det är skinande rent hela tiden?
Eller är det ett hem där det syns att det bor en familj och där man oxå ser olika intressen spegla sig?
För vi har ju massor av det sistnämnda oxå. En del är riktiga ispirationskällor till mina egna intressen.
Konstigt inlägg vet knappt själv vad jag menar när jag läser igenom det.
Hoppas ni förstår vad jag menar. :)
Den frågan har jag o min kollega diskuterat ett tag.
Vi kommer ju in i ganska många hem per månad iom vårt jobb som "hemstäderskor".
Då är oftast allt undanplockat, tvätten, utspridda leksaker, tidningshögar och post är borta.
Sen kommer vi in och gör det sista för att få hemmet skinande rent.
Efter arbetsdagen kommer vi sen hem till oss själva. Där ser det inte alls ut som "hos alla andra". Alla andra har det ju jämnt så undanplockat o fint.
Idag har vi varit hos två "extrema" hus. Allt är perfekt.(?) Det syns knappt att det finns tonåringar i huset eller djur. Det syns bara när man som vi ligger på knä kring golvlister och ser det finkorniga dammet. Man kan säga att deras nivå på städkrav ifrån oss är ganska ovanliga. Inte extrema, det vill jag inte kalla det. Man måste ju se till personen bakom "kunden" och hur hennes bild på rent är.
Men när man går där så känns det egna hemmet som en soptipp i jämförelse.
Vad är då det perfekta hemmet?
Är det ett hem där allt har sin plats, det är skinande rent hela tiden?
Eller är det ett hem där det syns att det bor en familj och där man oxå ser olika intressen spegla sig?
För vi har ju massor av det sistnämnda oxå. En del är riktiga ispirationskällor till mina egna intressen.
Konstigt inlägg vet knappt själv vad jag menar när jag läser igenom det.
Hoppas ni förstår vad jag menar. :)
lördag 10 december 2011
En underbar dag till ända
Jag har haft en underbar dag med julpyssel, bakning o julkonsert.
En dålig bild med mobilen. Men musiken var ljuvlig.
Det sistnämnda var det 4:e året i rad jag besökte. Vi är 3 "damer" som gillar Magnus o älskar hans röst. O nu har det blivit sådan tradition att julen blir fel utan denna tillställning. Men iår blir julen bra ;)
Tack vare att Ulrika påminde om att det var EFIT-dag idag så blev mer än vanligt av vardagen dokumenterad. O det var faktiskt rätt så kul, även om jag inte är världsbäst på att fota o få bra o spännande bilder. Men kan ändå tänka mig haka på fler dagar, o även fota mer även annars.
Jag fick ny energi till bloggandet. ;)
Nu har jag kommit hem från Säter o tänkte ta mig en nybakad skorpa o lite glögg.....men det blir inte alltid som planerat. Hamnade i vresigt sinnelag vid datorn för en rapportering. Går sen o lägger mig o läser istället. Har jag tur får jag katten med mig som sällskap.
Imorgon väntar nya äventyr ihop med hela familjen. Vem vet, det kanske blir några bilder tagna då oxå.
Natti natti!
En dålig bild med mobilen. Men musiken var ljuvlig.
Det sistnämnda var det 4:e året i rad jag besökte. Vi är 3 "damer" som gillar Magnus o älskar hans röst. O nu har det blivit sådan tradition att julen blir fel utan denna tillställning. Men iår blir julen bra ;)
Tack vare att Ulrika påminde om att det var EFIT-dag idag så blev mer än vanligt av vardagen dokumenterad. O det var faktiskt rätt så kul, även om jag inte är världsbäst på att fota o få bra o spännande bilder. Men kan ändå tänka mig haka på fler dagar, o även fota mer även annars.
Jag fick ny energi till bloggandet. ;)
Nu har jag kommit hem från Säter o tänkte ta mig en nybakad skorpa o lite glögg.....men det blir inte alltid som planerat. Hamnade i vresigt sinnelag vid datorn för en rapportering. Går sen o lägger mig o läser istället. Har jag tur får jag katten med mig som sällskap.
Imorgon väntar nya äventyr ihop med hela familjen. Vem vet, det kanske blir några bilder tagna då oxå.
Natti natti!
söndag 4 september 2011
Surf-dag o pyssel
Dagen startade tidigt med kaffe o stickning i soffan.
Efter frukost, 2 timmar senare, var det dags att bita i dagens sysslor. Inga betungande tråkiga idag ändå. Planen var bland annat att rensa opp i mitt hobbyrum i källaren. Det går/gick inte att komma in i det. ;)
Men hur kul är det att göra helt ensam. Efter en liten efterlysning på FB så insåg jag att jag får lov att göra det själv om det ska bli nåt gjort. Inte så konstigt kanske....;)
Men hux flux stod jag ute o gjorde "Gubbpyssel" istället. Jag hjälpte sambon med att måla det nybyggda förrådet som han "pysslat" ihop under sommaren. Karlarna är duktiga på o pyssla de oxå bara det att de vet inte om det.
Det blev ändå en lite sväng i hobbyrummet. Men än är det inte klart men en god bit på väg.
Jag har även hunnit med att surfa en hel del på olika bloggar. Det var evigheter sen det hände. O vad roligt o inspirerande det har varit.
Några nya favoriter har tillkommit, tex Underbara Clara, Lyckobacken och Söta Saker. Många fler favoriter finns oxå men vill inte rada upp hur många som helst på en gång.
Nu avslutas dagen lika härligt som den startades. Lite slätstickning på Lillkillens tröja.
Efter frukost, 2 timmar senare, var det dags att bita i dagens sysslor. Inga betungande tråkiga idag ändå. Planen var bland annat att rensa opp i mitt hobbyrum i källaren. Det går/gick inte att komma in i det. ;)
Men hur kul är det att göra helt ensam. Efter en liten efterlysning på FB så insåg jag att jag får lov att göra det själv om det ska bli nåt gjort. Inte så konstigt kanske....;)
Men hux flux stod jag ute o gjorde "Gubbpyssel" istället. Jag hjälpte sambon med att måla det nybyggda förrådet som han "pysslat" ihop under sommaren. Karlarna är duktiga på o pyssla de oxå bara det att de vet inte om det.
Det blev ändå en lite sväng i hobbyrummet. Men än är det inte klart men en god bit på väg.
Jag har även hunnit med att surfa en hel del på olika bloggar. Det var evigheter sen det hände. O vad roligt o inspirerande det har varit.
Några nya favoriter har tillkommit, tex Underbara Clara, Lyckobacken och Söta Saker. Många fler favoriter finns oxå men vill inte rada upp hur många som helst på en gång.
Nu avslutas dagen lika härligt som den startades. Lite slätstickning på Lillkillens tröja.
lördag 3 september 2011
Tystheten har en anledning.
Tystheten här bror nog mest på att jag startat ett nytt liv...som det brukar heta. ;)
I och med att vardagen började så kände jag att jag oxå ville lära mig nåt nytt. Jag skrev in mig på stans största gym. Nu ska kroppen stärkas. Jag har hållit på i ca 2 veckor bara men känner mig redan "starkare" o piggare. Jag åker till gymmet 3 ggr/vecka (är målet). Har provat på några pass, däribland Zumba, det var skitkul.
Det roligaste med alltihop är att jag känner att jag orkar, jag återhämtar mig otroligt snabbt o jag FÅR energi av träningen istället för tvärtom. Det är nåt helt nytt för mig. Jag är FRISK!
När jag nu har kommitin i vardagen igen, med allt som hör den till så hoppas jag på bättring med min blogg.
söndag 21 augusti 2011
Sköna Söndag
Idag har energin sprudlat här hemma. Vet inte vad den kom ifrån men den är väldigt välkommen.
Jag har hunnit en hel del idag,
- Planterat om mina pelargoner, de som stått ute.
- Tvättat, hittills 4 maskiner o 2 till kvar
- Varit på ett jobbmöte, (ja på en söndag)
- Spontanshoppat lite kläder ;)
- Fått upp hyllor på lillkillens rum, äntligen
- Stickat klart en vante
- Rensat i matkällaren kring alla krukor o "skrot"
- Storstädat tvättstugan
Imorgon börjar Lillkillen 1:a klass. En stoor dag i ens liv, både mitt o hans kanske.
Det ska bli skönt att komma in i vardagsrutinerna på riktigt igen.
Är inte det lite konstigt....på våren ser man bara fram emot lediga dagar o slippa alla stela tråkiga rutiner. Efter bara några veckor i "det fria" så vill man tillbaka till dem. Är det nån som känner igen sig?
fredag 10 juni 2011
Gråter, gråter o gråter
Idag är det jobbigt. Vet inte varför. Kan det vara så att jag har haft det för mycket runt mig igen?
Vill jag, som vanligt, mer än jag klarar av? Är rädd för att om jag inte gör nåt snart så kraschar jag.
Förra veckan fick jag ett brev från en av min största kund. Hon spydde ur sig galla o klagade på småsaker som inte ens varit med på kartan förrut. Det var tex. att sladden till strykjärnet låg på golvet (vilket den alltid ha gjort), haon hade hittat EN socka i dressingroom, det var grus i hallen(???), osv osv. Jag ska göra ALLT i deras hem, men fick gärna hoppa över nåt moment istället för att slarva igenom huset....!
Det var en rejäl spark i magen på mig. För under 6 månaders tid har jag frågat hur det varit, om hon var nöjd o dyl. Alltid samma positiva svar, att jag var en gudagåva som hjälpte dem. O sen kom detta.
Detta blev nog droppen som fick mig att vakna. VAD HÅLLER JAG PÅ MED?
Det är inte värt att serva dessa människor.
O med det i tankarna fortsätter jag fundera på vad som är viktigast i livet. Har jag för 25 år sen kämpat mig tillbaka till livet för att göra detta??? NEJ!
Jag har kommit fram till att jag inom snar framtid kommer att backa bandet igen. Ta bort de kunder som tar energi o behålla dem som verkligen behöver mig o som är roliga att hjälpa. Det resulterade i att jag behåller 15 tim/v. Mina guldkunder. Resten av tiden tar jag föräldrapenning, då jag jag har ca 200 dagar kvar att förbruka på Lillkillen inom ett år.
Nu ska jag bara ta mod till mig att skriva ett uppsägningsbrev till ett antal mysiga trevliga kunder, men som ändå på nåt sätt inte känns rätt.
Idag har jag varit på Lillkillens första skolavslutning, det gjorde inte att tårarna höll sig borta bättre. Jag är så skör just nu. Alla stora barn som nyss var små. Nu är de så duktiga o står i solen o i fågelkvittret o sjunger "Idas sommarvisa" hand i hand med varandra.
Men det "värsta" inslaget var, för mig, när en underbar tjej som slutade 6:an sjunger solo.
Jag grät så att till o med min Mamma kom o lade armarna runt mig.
Det var det vackraste jag hört på länge. Sången, solen, fågelkvitter o att jag lever o mår bra. Trots allt jag gått igenom. O jag har en familj som är allt jag önskat mig.
Varför ska man jobba o slita åt andra, som inte är nöjd med det, o komma hem trött o sur till dem som man älskat o värderar mer än nåt annat.
Jag väljer mitt liv o jag väljer vilka som ska få min energi. För vem vet när allt tar slut.
Sköt om er o krama alla barn lite extra idag.
Vill jag, som vanligt, mer än jag klarar av? Är rädd för att om jag inte gör nåt snart så kraschar jag.
Förra veckan fick jag ett brev från en av min största kund. Hon spydde ur sig galla o klagade på småsaker som inte ens varit med på kartan förrut. Det var tex. att sladden till strykjärnet låg på golvet (vilket den alltid ha gjort), haon hade hittat EN socka i dressingroom, det var grus i hallen(???), osv osv. Jag ska göra ALLT i deras hem, men fick gärna hoppa över nåt moment istället för att slarva igenom huset....!
Det var en rejäl spark i magen på mig. För under 6 månaders tid har jag frågat hur det varit, om hon var nöjd o dyl. Alltid samma positiva svar, att jag var en gudagåva som hjälpte dem. O sen kom detta.
Detta blev nog droppen som fick mig att vakna. VAD HÅLLER JAG PÅ MED?
Det är inte värt att serva dessa människor.
O med det i tankarna fortsätter jag fundera på vad som är viktigast i livet. Har jag för 25 år sen kämpat mig tillbaka till livet för att göra detta??? NEJ!
Jag har kommit fram till att jag inom snar framtid kommer att backa bandet igen. Ta bort de kunder som tar energi o behålla dem som verkligen behöver mig o som är roliga att hjälpa. Det resulterade i att jag behåller 15 tim/v. Mina guldkunder. Resten av tiden tar jag föräldrapenning, då jag jag har ca 200 dagar kvar att förbruka på Lillkillen inom ett år.
Nu ska jag bara ta mod till mig att skriva ett uppsägningsbrev till ett antal mysiga trevliga kunder, men som ändå på nåt sätt inte känns rätt.
Idag har jag varit på Lillkillens första skolavslutning, det gjorde inte att tårarna höll sig borta bättre. Jag är så skör just nu. Alla stora barn som nyss var små. Nu är de så duktiga o står i solen o i fågelkvittret o sjunger "Idas sommarvisa" hand i hand med varandra.
Men det "värsta" inslaget var, för mig, när en underbar tjej som slutade 6:an sjunger solo.
Jag grät så att till o med min Mamma kom o lade armarna runt mig.
Det var det vackraste jag hört på länge. Sången, solen, fågelkvitter o att jag lever o mår bra. Trots allt jag gått igenom. O jag har en familj som är allt jag önskat mig.
Varför ska man jobba o slita åt andra, som inte är nöjd med det, o komma hem trött o sur till dem som man älskat o värderar mer än nåt annat.
Jag väljer mitt liv o jag väljer vilka som ska få min energi. För vem vet när allt tar slut.
Sköt om er o krama alla barn lite extra idag.
söndag 5 juni 2011
Ny i Maskinparken
Jag har fyllt på min maskinpark med en glassmaskin.
Behållaren står just nu i frysen o ska stå där till imorgon. :(
Efter att ha börjat läst en "läskig" bok så fick jag äntligen underlag till att få Sambon att förstå varför en glassmaskin är bra att ha i skåpet.
Boken får en att öppna ögonen, mer än de var tidigare. Men det är läskigt att läsa om hur mycket Livsmedelsverket o andra myndigheter blundar.
Imorgon, på själva Nationaldagen, ska vi äta vår första egna glass. Som kommer att innehålla så lite kemikalier som möjligt. För inte ens vanlig grädde är ren, tyvärr.
söndag 29 maj 2011
25 år sen.... (väldigt personligt)
Idag är det en sentimental dag. Ännu starkare känslor blev det för att det just var "Mors dag".
För exakt 25 år sen på dagen idag gjorde jag min 1:a stora hjärtoperation, som 9-åring.
Min kära mor skrev då dagbok över allt som skedde dag för dag o även tagit kort.
Tack vare det häfte som hon gjorde av de uppgifterna så har jag enormt många minnen o känslor kvar från den tiden. De är så starka.
Jag tänkte citera lite ur häftet från de 4 första dagarna. (Varför vet jag inte men jag vill bara göra det.)
860529. Annica hade hostat hela natten. Läkarna sa att hostan spelade inte någon roll för operationen.
Kl. 06 kom vi (mamma o pappa) till avd. 95c där Annica sov. Vi väckte henne för hon skulle duschas med skrubb.
Kl. 07 fick hon en morfinspruta och somnade ganska fort, sov hela vägen till operationsavdelningen där hon vaknade av hostan och var väldigt förskräckt men omtöcknad. Somnade ganska snabbt igen på en operationsbrits. Vi fick lämna henne där vid dörren (ingen behaglig upplevelse)
Kl. 13 skulle vi träffa Dr. Jan Sunnergård för besked hur det gått. Han hade inte hört något. Det var en lång väntan för vi fick återkomma kl 15.
Han sa då att det var en väldigt svår operation och att hjärtat var mycket sämre än dom tidigare kunnat se genom hjärtkateriserningen. Hjärtat var "blockerat" på grund av för lång tid i HjärtLung-maskinen. Hon skullefå en pacemaker inopererad om allt gick bra.
Det var inte mycket hopp han gav oss.
Kirurg Torkel Åberg hade aldrig sett ett så konstigt hjärta någon gång. De sa att vi fick förbereda oss på en lång sjukhusvistelse.
Läget var mycket kritiskt på kvällen. Vi fick ta en timme i taget.
860530 OOpererades på natten igen för blödning kring hjärtat, blodtrycksfall flera ggr till 60/65. Njurarna började krångla. Opererade in kateter på magen för påsdialys. Hade mycket medicin och många slangar (räknade till 16 flaskor) läget var fortfarande mycket kritiskt. Men syster Lena och syster Lars gav oss hopp iallafall.
860531 Blodtrycksfall kl 08 till 35/40 sen lugnt hela dagen, ingen temp. Hade därför värmetak över sängen för att hålla temperaturen.
860601 Allt var någorlunda lugnt, några blodtrycksfall. Torkel Åberg var optimist och tyckte att han skulle öppna henne igen och rubba hjärtat lite bakom lungorna för att slippa blodtrycksfallen. Efter det var det väldigt kritiskt igen.
Vi fick stanna kvar och vaka dom närmaste timmarna för att se hur det skulle gå. Blodtrycket var nu stabilt. Hon klarade av timme efter timme så vi fick lov att gå "hem" och försöka sova. Man var tacksam för varje natt som gick utan att bli väckt av telefonsamtal.
Kort taget från mammas häfte
taget genom plasten
Fy för att gå igenom nåt sånt som mor. Jag har en enormt stark mamma. Tiden på sjukhuset (den gången) blev sex veckor. 40 dagar på intensiven. Många fler berg o dalar blev det under den tiden.
Det jag är mest stolt över är det liv jag lever idag. Det var det ingen som trodde den tiden.
Jag har fortfarande lite kontakt med Dr. Jan Sunnergård vilket är kul.
Så idag har jag kramat min mamma extra hårt. Hon är min hjälte! Speciellt en dag som denna.
Dagens "Morsdags"-bukett.
Rött för kärleken
Hjärta för...hjärta+kärlek
För exakt 25 år sen på dagen idag gjorde jag min 1:a stora hjärtoperation, som 9-åring.
Min kära mor skrev då dagbok över allt som skedde dag för dag o även tagit kort.
Tack vare det häfte som hon gjorde av de uppgifterna så har jag enormt många minnen o känslor kvar från den tiden. De är så starka.
Jag tänkte citera lite ur häftet från de 4 första dagarna. (Varför vet jag inte men jag vill bara göra det.)
860529. Annica hade hostat hela natten. Läkarna sa att hostan spelade inte någon roll för operationen.
Kl. 06 kom vi (mamma o pappa) till avd. 95c där Annica sov. Vi väckte henne för hon skulle duschas med skrubb.
Kl. 07 fick hon en morfinspruta och somnade ganska fort, sov hela vägen till operationsavdelningen där hon vaknade av hostan och var väldigt förskräckt men omtöcknad. Somnade ganska snabbt igen på en operationsbrits. Vi fick lämna henne där vid dörren (ingen behaglig upplevelse)
Kl. 13 skulle vi träffa Dr. Jan Sunnergård för besked hur det gått. Han hade inte hört något. Det var en lång väntan för vi fick återkomma kl 15.
Han sa då att det var en väldigt svår operation och att hjärtat var mycket sämre än dom tidigare kunnat se genom hjärtkateriserningen. Hjärtat var "blockerat" på grund av för lång tid i HjärtLung-maskinen. Hon skullefå en pacemaker inopererad om allt gick bra.
Det var inte mycket hopp han gav oss.
Kirurg Torkel Åberg hade aldrig sett ett så konstigt hjärta någon gång. De sa att vi fick förbereda oss på en lång sjukhusvistelse.
Läget var mycket kritiskt på kvällen. Vi fick ta en timme i taget.
860530 OOpererades på natten igen för blödning kring hjärtat, blodtrycksfall flera ggr till 60/65. Njurarna började krångla. Opererade in kateter på magen för påsdialys. Hade mycket medicin och många slangar (räknade till 16 flaskor) läget var fortfarande mycket kritiskt. Men syster Lena och syster Lars gav oss hopp iallafall.
860531 Blodtrycksfall kl 08 till 35/40 sen lugnt hela dagen, ingen temp. Hade därför värmetak över sängen för att hålla temperaturen.
860601 Allt var någorlunda lugnt, några blodtrycksfall. Torkel Åberg var optimist och tyckte att han skulle öppna henne igen och rubba hjärtat lite bakom lungorna för att slippa blodtrycksfallen. Efter det var det väldigt kritiskt igen.
Vi fick stanna kvar och vaka dom närmaste timmarna för att se hur det skulle gå. Blodtrycket var nu stabilt. Hon klarade av timme efter timme så vi fick lov att gå "hem" och försöka sova. Man var tacksam för varje natt som gick utan att bli väckt av telefonsamtal.
Kort taget från mammas häftetaget genom plasten
Fy för att gå igenom nåt sånt som mor. Jag har en enormt stark mamma. Tiden på sjukhuset (den gången) blev sex veckor. 40 dagar på intensiven. Många fler berg o dalar blev det under den tiden.
Det jag är mest stolt över är det liv jag lever idag. Det var det ingen som trodde den tiden.
Jag har fortfarande lite kontakt med Dr. Jan Sunnergård vilket är kul.
Så idag har jag kramat min mamma extra hårt. Hon är min hjälte! Speciellt en dag som denna.
Dagens "Morsdags"-bukett.
Rött för kärleken
Hjärta för...hjärta+kärlek
torsdag 28 april 2011
Hurra...
För 1 år sen fick jag min hjärtklaff o blev väl så frisk som jag kan bli.
Efter en lite jobbig återhämtning efter operationen så har livet vuxit enormt för mig det senaste året. Jag njuter nästan varje dag. När jag hinner så stannar jag opp, drar ett djupt andetag o bara njuter. Eller så sätter jag mig o bara ser på mitt liv, vad jag har, vad jag åstakommit o vart jag är på väg. Då känner jag mig RIK.
Nu är ju tyvärr inte min operationshistoria slut än. För ett par månader sen upptäckte läkarna att jag måste få en ny pacemaker-elektrod o då plocka bort den gamla "slitna". Det kan låta som ett enkelt ingrepp men den är större än förra årets. Då måste de in i hjärtat med kniv o "skära" loss elektroden, vilket innebär öppen bröstkorg.
Nu ligger det på planeringsstadiet men inom 2 år. O med tanke på hur fort detta år har gått så är vi snart där.
Oj vilket konstigt, ingående 1 års-inlägg det blev.
Summa:
Njut av livet. Gläds åt det som det bär med sig o det som kommer.
Allt har en positiv sida,
ALLT!
Njut av livet. Gläds åt det som det bär med sig o det som kommer.
Allt har en positiv sida,
ALLT!
söndag 24 april 2011
Påskhelg
Här har det varit en lugn helg hittills. DDagarna har lunkat fram o behaglig takt, med plock o pyssel. Kvällarna har spenderats med goa vänner o årets 1:a grillningar.
Idag har jag äntligen satt mig ner i skuggan på altanen o tänker sitta här en bra stund. Släppa alla måsten ett tag. Mitt eget påskägg tar såklart med mig, fullt med chokladägg. Men konstigt nog är det inte fyllt så länge. ;)
I Lilltjejens "påskägg" fanns en lekstuga. Den kom hem igår morse o blev säkert o stabilt uppmonterad i vår sluttande trädgård. ;)
Idag har jag sytt nya gardiner till henne, rosa såklart.
Idag har jag äntligen satt mig ner i skuggan på altanen o tänker sitta här en bra stund. Släppa alla måsten ett tag. Mitt eget påskägg tar såklart med mig, fullt med chokladägg. Men konstigt nog är det inte fyllt så länge. ;)
I Lilltjejens "påskägg" fanns en lekstuga. Den kom hem igår morse o blev säkert o stabilt uppmonterad i vår sluttande trädgård. ;)Idag har jag sytt nya gardiner till henne, rosa såklart.
fredag 15 april 2011
Jul på våren.
Här är de julkalendern som går på TV:n. Känns lite bakvänt just nu men det är önskemålet när Lillkillen valde fredagsmys.
Myset fortsätter sen med Hemmagjord Pizza o chips.
Med mycket tid i soffan så hoppas jag på några varv på stickorna.
Vi passar på att köra hela racet när "pappa" inte är hemma. :)
lördag 9 april 2011
Det märks...
....direkt när jag börjar jobba igen.
Då blir bloggen lidande, inga inlägg. Mest för att jag inte tycker att jag har nåt att skriva om.
Dagarna går i sin vanliga lunk. Inget ont, jag njuter.
Igår gjorde vi till exempel nåt jag inte trodde att jag skulle göra.
Vi var till sportbutiken o kolla på utförsäljningen av slalom-utrustning. Vi kom ut med två splittans nya skidor o pjäxor till oss vuxna. Oj!
För mig är det ett friskhetstecken. Nya skidor. Jag vet att jag orkar en dag i backen o satsar stora pengar på det. Det kan inte beskrivas med ord vilken lycka jag känner inom mig då.
På stickfronten så börjar jag verkligen tröttna på min sjal, fast det bara är några varv kvar.
Maria konstaterade under veckan att tålamod inte är min starka sida när det gäller stickning. O det stämmer, jag vill att saker ska bli klara snabbare för att sen hinna göra allt det där andra man vill göra.
Då blir bloggen lidande, inga inlägg. Mest för att jag inte tycker att jag har nåt att skriva om.
Dagarna går i sin vanliga lunk. Inget ont, jag njuter.
Igår gjorde vi till exempel nåt jag inte trodde att jag skulle göra.
Vi var till sportbutiken o kolla på utförsäljningen av slalom-utrustning. Vi kom ut med två splittans nya skidor o pjäxor till oss vuxna. Oj!
För mig är det ett friskhetstecken. Nya skidor. Jag vet att jag orkar en dag i backen o satsar stora pengar på det. Det kan inte beskrivas med ord vilken lycka jag känner inom mig då.
På stickfronten så börjar jag verkligen tröttna på min sjal, fast det bara är några varv kvar.
Maria konstaterade under veckan att tålamod inte är min starka sida när det gäller stickning. O det stämmer, jag vill att saker ska bli klara snabbare för att sen hinna göra allt det där andra man vill göra.
tisdag 15 mars 2011
Feng Shui!
Jag har tröttnat på all röra. Vårrensning?
Tycker att det ligger saker överallt som inte används, samtidigt som det mesta är gömt undan i lådor o skåp.
Har under en tid återupptagit läsandet om Feng Shui o det inspirerar verkligen. Det pågår en stor rensning på alla områden här hemma. O mycket lämnar huset för att hitta nya ägare.
En skön känsla börjar infinna sig.
Allt detta beror nog på alla tankar som stökar inom mig just nu.
Idag är jag ledig o kommer att fortsätta här hemma samtidigt som jag ska göra saker som JAG vill o sånt som JAG mår bra av.
Efter det här hoppas jag att ett lugn ska infinna sig o att stickglädjen o sticktiden ska komma med den.
Tycker att det ligger saker överallt som inte används, samtidigt som det mesta är gömt undan i lådor o skåp.
Har under en tid återupptagit läsandet om Feng Shui o det inspirerar verkligen. Det pågår en stor rensning på alla områden här hemma. O mycket lämnar huset för att hitta nya ägare.
En skön känsla börjar infinna sig.
Allt detta beror nog på alla tankar som stökar inom mig just nu.
Idag är jag ledig o kommer att fortsätta här hemma samtidigt som jag ska göra saker som JAG vill o sånt som JAG mår bra av.
Efter det här hoppas jag att ett lugn ska infinna sig o att stickglädjen o sticktiden ska komma med den.
onsdag 2 mars 2011
Sportlov?
Denna vecka är det sportlov i vårt område.
Men inte i detta hus. :(
Som egenföretagare så får man väl vackert jobba....? Nädå, så illa är det absolut inte. Vi sparar vårat sportlov några veckor.
Då åker vi iväg på den
årliga "skotersemester" i Idre. En vecka med skoter, fiske, skidor, sol o inte minst mycket sticktid.
Men tills dess får vi harva på medans de andra har lov. Idag var Lillkillen själv större delen av dagen på fritids. Det känns i ett mammahjärta.
Bild från förra årets semester
Under dessa tysta veckor har det inte hänt så mycket, tycker jag. Jag jobbar o stickar o repar opp. Det blir inte många varv per kväll men med små steg framåt så kommer man till slut till målet.
Ibland är jag sur över att mobilen har gett opp att blogga med mig. Då hade det blivit fler trevliga inlägg. När jag köpt en ny mobil så ska det bli ändring på det....:)
Nu ska maten fram så nu var det slut på sittandet ett tag igen.
Men inte i detta hus. :(
Som egenföretagare så får man väl vackert jobba....? Nädå, så illa är det absolut inte. Vi sparar vårat sportlov några veckor.
Då åker vi iväg på den
årliga "skotersemester" i Idre. En vecka med skoter, fiske, skidor, sol o inte minst mycket sticktid.Men tills dess får vi harva på medans de andra har lov. Idag var Lillkillen själv större delen av dagen på fritids. Det känns i ett mammahjärta.
Bild från förra årets semester
Under dessa tysta veckor har det inte hänt så mycket, tycker jag. Jag jobbar o stickar o repar opp. Det blir inte många varv per kväll men med små steg framåt så kommer man till slut till målet.
Ibland är jag sur över att mobilen har gett opp att blogga med mig. Då hade det blivit fler trevliga inlägg. När jag köpt en ny mobil så ska det bli ändring på det....:)
Nu ska maten fram så nu var det slut på sittandet ett tag igen.
måndag 14 februari 2011
14/2 = jubileum
Idag är det min dag!
För 15 år sen gjorde jag en STOR hjärtoperation på just
"Alla hjärtans dag".
Hade jag vetat oddsen för överlevnad innan så vette katten om jag hade ställt opp som patient. :)
Men allt gick över förväntan bra o jag fick åter igen ett nytt liv att leva.
Efter att ha fått ett antal sådana aha-upplevelser i mitt liv så köpte jag idag en liten ROS-växt till mig själv. Men framför allt till livet, för det är värt att fira en dag som denna.
Sköt om er där ute, ta hand om varandra o glöm inte att leva.
tisdag 25 januari 2011
Dagens samtal...
...ska gå till så många försäkringsbolag som möjligt för offerter.
Började med IF. Där svarar en trevlig tjej. Vi ramlar in på mitt handikapp o det visar sig att hon har en son på 1.5 år med liknande fel. Vi blev talandes i 30 minuter om erfarenheter inom vården, olika händelser inom handikappet, m.m.
Jag fick som vuxen hjärtbarn äntligen få förmedla hur jag har gjort vid vissa tillfällen, hur jag har lindrat vissa saker, hur jag har upplevt barnåren o vad de har givit mig. Hon frågade o berättade lika mycket hur de har det o vad de gör för att hjälpa sonen i vardagen. Hon var jättetacksam för att vi "träffades" idag.
Det är det här jag vill hjälpa till med. Att bli kontaktperson till hjärtebarn. Kunna hjälpa föräldrarna, visa att man får ett "normalt" liv. Hjälpa barnen genom att förstå deras känslor. Komma med tips o råd som hjälpt mig.
Men jag får inte bli kontaktperson för Hjärtebarnen för deras förening. Jag måste själv ha enn "sjukt" barn för att få den rollen. Dumt, tycker jag. Eftersom jag har mycket erfarenhet ur barnens vinkel o nu känslorna o förståelsen o rädslorna ur föräldrarnas vinkel.
Kan de få bättre hjälp som kontaktperson? Det värsta är att det är brist på kontaktpersoner i dalarna. Grrr!
Började med IF. Där svarar en trevlig tjej. Vi ramlar in på mitt handikapp o det visar sig att hon har en son på 1.5 år med liknande fel. Vi blev talandes i 30 minuter om erfarenheter inom vården, olika händelser inom handikappet, m.m.
Jag fick som vuxen hjärtbarn äntligen få förmedla hur jag har gjort vid vissa tillfällen, hur jag har lindrat vissa saker, hur jag har upplevt barnåren o vad de har givit mig. Hon frågade o berättade lika mycket hur de har det o vad de gör för att hjälpa sonen i vardagen. Hon var jättetacksam för att vi "träffades" idag.
Det är det här jag vill hjälpa till med. Att bli kontaktperson till hjärtebarn. Kunna hjälpa föräldrarna, visa att man får ett "normalt" liv. Hjälpa barnen genom att förstå deras känslor. Komma med tips o råd som hjälpt mig.
Men jag får inte bli kontaktperson för Hjärtebarnen för deras förening. Jag måste själv ha enn "sjukt" barn för att få den rollen. Dumt, tycker jag. Eftersom jag har mycket erfarenhet ur barnens vinkel o nu känslorna o förståelsen o rädslorna ur föräldrarnas vinkel.
Kan de få bättre hjälp som kontaktperson? Det värsta är att det är brist på kontaktpersoner i dalarna. Grrr!
tisdag 11 januari 2011
Ensamtid = Sticktid
Äntligen är vardagen här med besked.
Sambon for iväg på jobb igår o väntas inte hem förrän på
Torsdag. Då får man göra lite som man vill här hemma.
För mig betyder det sticktid med gott samvete. Så just nu sitter jag på FB`s online stickcafe, barnen sitter bredvid i soffan o myser.
Jag håller på med Haruni i garnet jag fick av Maria i födelsedagspresent
Allt e lugnt o skönt.
Sambon for iväg på jobb igår o väntas inte hem förrän på
Torsdag. Då får man göra lite som man vill här hemma.
För mig betyder det sticktid med gott samvete. Så just nu sitter jag på FB`s online stickcafe, barnen sitter bredvid i soffan o myser.
Jag håller på med Haruni i garnet jag fick av Maria i födelsedagspresent
Allt e lugnt o skönt.
onsdag 5 januari 2011
Snälla Vardag
Snälla Vardag kom tillbaka.
Jag är SÅ trött på alla röda dagar och all stök det ger i allt. Frukost vid 9.30 är mysigt i början men nu börjar det kännas för slappt.Lunch+Middag funkar inte i längden. Blodsockret åker mer berg och dalbana än familjen orkar med.
Och när man inte har så många måsten o hålltider är det lätt hänt att man blir förslappad.
Nä, nu vill jag tillbaka till vardagen.
Väckarklocka. Dagis och Skola. Jobb på utsatta tiden och regelbundet. Mat på bordet då det SKA vara där.
Träningar.
Jag är redo för vardagen.
Jag är SÅ trött på alla röda dagar och all stök det ger i allt. Frukost vid 9.30 är mysigt i början men nu börjar det kännas för slappt.Lunch+Middag funkar inte i längden. Blodsockret åker mer berg och dalbana än familjen orkar med.
Och när man inte har så många måsten o hålltider är det lätt hänt att man blir förslappad.
Nä, nu vill jag tillbaka till vardagen.
Väckarklocka. Dagis och Skola. Jobb på utsatta tiden och regelbundet. Mat på bordet då det SKA vara där.
Träningar.
Jag är redo för vardagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)