tisdag 16 september 2008

Vilken dag

Igår var det inte lätt att leva....
Efter att ha jobbat hårt under helgen så blev jag dunderförkyld på lördagskvällen. Inte så konstigt med tanke på att lilltjejen varit sjuk sen i torsdags. Söndagen gick väl an, kände inte så mycket av varken trötthet eller snuva. MEN igår, oj vad dålig jag var. Sov middag en stund mitt på dagen, så djupt att jag inte hörde när mobilen ringde, o det händer väldigt sällan.
O när man känner så är det inte kul att ha en intensiv 4-åring runt omkring sig som är både högt o lågt + att han låter hela tiden, det är nästan värst.

Men för att göra dagen lite mer jobbig så hände det som inte får hända när man har småbarn.
Hade kokat kaffe till oss vuxna, ställde muggarna på bordet för att vända mig om mot kylen o mjölken. plaskar det till bakom mig. O vad ser jag, jo lilltjejen (snart 11 mån) har dragit omkull en mugg o har knät fullt i varmt kaffe....HJÄLP. Ungen gallskriker såklart.
Av med kläderna snabbt. Kylen står fortfarande på vid gavel. 4-åring fick stänga det på order. När byxorna på lilltjejen är av känner jag att vä arm är full i kaffe. Av med tröjorna oxå. DÄR, på baksidan av underarmen är hon ordentligt röd... En stor blåsa har redan gått sönder. Försöker kyla men det är inte ¨å lätt med en unge som vrider sig i mitt knä o gråter. Jag lägger fokus på att få huset lungt igen istället.
En timme senare kan vi tvätta o plåstra om vår lilla tjej. Tog kontakt med rådgivningen för att se att jag hade rätt grejer hemma. Kändes inte so att vi behövde till akuten med henne.
Idag ser det bra ut men det har vätskat lite. Troligen har hon ont för hon har varit klängig hela dan o pipig. Fick alvedon på eftermiddan o då blev hon leksugen igen.
Nu sover hon på alvedon t.o m. Även om hon sov bra natten som var men har hon ont så vill man ju bespara henne det.
Vad bra det är när barnen är så pass stora att de kan tala om var/när de har ont.

Nu sover iallafall båda barnen o sambon sover borta inatt. Så nu ska jag sätta mig i soffan o njuta av lugnet o sticka så mycket jag bara orkar....

Inga kommentarer: