Vi hade lite kalas för henne nu på kvällen, det som var tänkt skulle ske imorgon blev flyttat pga att gästerna jobbar sent imorgon. Men det var ju inga problem.
Lilltjejen älskade sin tårtbit, som egentligen var chokladkladdkaka o som egentligen var min som hon snodde mitt framför ögonen på mig. :)
Men vad låter man inte en sån liten pärla göra en dag som denna.
Jag går igenom otroligt mycket känslor just nu. Igår grät jag mig nästan till sömns.
All oro o förväntan jag kände förra året vid denna tidpunkt kommer över mig nu.
Efter en "krisgraviditet" från v6 så visste vi inte om barnet skulle vara skadat,
(hade troligen ett missfall i graviditeten v5 sen. V6 blöder jag igen o läkarna på akuten konstaterar en levande graviditet sen jag blödde från moderkakan mellan v6 o v15)
"missbildat" eller ha någon form av handikapp. Eller om det ens skulle överleva första tiden eftersom det föddes 6v för tidigt. Det var inte det att det skulle bli för tidigt som skrämnde mig, lillkillen är oxå född för tidigt. Det som oroa mig var om det var skadat o inte överlevde pga det. Vad som helst kunde ju ske, det visste vi trots att vi var otroligt övervakade genom hela graviditeten o läkarna lugnade oss. Men de tror man ju inte alltid på...
ALLA dessa känlor kan bara välla fram över mig när som helst.
Som tex idag när mina barn satt som två underbara ljus under fotograferingen på dagis o såg till att jag kommer att få ett helt underbart syskonkort på dem. (nu kommer tårarna igen).
Jag vet att alla barn är efterlängtade o jag vet att alla mammor tänker så här. MEN jag har en ängel från ovan som trotsade alla med att komma hit fullt frisk, stark o glad. Jag vet inte vad jag gjort för gott för att förtjäna mina barn, som trots de jobbiga stunderna är det bästa som hänt mig.(Låter återigen som vilken mamma som helst)
Nu ska jag gå ut i soffan o se om jag kan tjata till mig att få se förlossningsvideon. Den skulle väl passa bra att se nu. Så man får gråta ur sig alla känslor o komma tillbaka stark nog för att ta emot morgondagen.
För i morgonbitti kl. 09:02 har jag en 1-åring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar