Jag hade tankar på att åka o ta det lite lugnt en vecka i fjällen. O med det så menar jag att det skulle få bli en hel del sticktid.
Men det sket sig redan innan vi kom iväg. Vi hade ne het diskussion här hemma om vad den ene o den andre hade tänkt med veckan, vad skulle packas.
O mitt i allt säger "gubben"
"- Du vill väl bara sitta med din stickning." Några minuter senare kom det även fram atthan hade tyckt att det var onödigt att ta med sig stickningen den gången som vi var hem till vänner o kolla på hockey.
Jag tog det hela som att han skämdes över mn hobby. Jag började verkligen o grina, det tog jättehårt.
Efter det så är mitt sticksug nästan helt borta.
Alla timmar i bilen som jag kunde ha gjort nåt på blev ingenting. Det blev bara några få timmar på mornarna när jag o barnen satt själva o kolla på tv o alla andra sov. Början på ett par sockor i några varv på mammas sjal.
Jag är jätteledsen över det som hände o funderar ibland på hur känslan kunde vändas så tvärt. Han måste ha slagit rakt på en öm punkt.
Några förslag på hur jag får tillbaka känslan?
4 kommentarer:
Börja på något som verkar jättekul. Det är tyvärr inte alltid omgivningen tycker som man själv. Sticka så stickorna ryker...
Lycka till.
Eva-lotta
Gör som EvaLotta sa.
Annars gör du så att du pratar med gubben din, jag tror han helt enkelt känner sig lite utanför men uttryckte det lite plumpt.
När man sitter och stickar så ser man ju lite koncentrerad ut, så det kan lätt uppfattas som att man inte ser och hör världen runt omkring. Nu gör man ju det i alla fall, men din gubbe kanske känner det lite som att du hellre stickar än tittar honom i ögonen. =P Fånigt tycker vi, men det karlar är karlar - dom behöver lika mycket uppmärksamhet som ett barn ibland. Hehe
Om du får bort anledningen till grälet så tror jag sticksuget kommer tillbaka också. :)
Tack för uppmuntran.
Har funderat under dagen o vet att jag varit lite VÄL besatt det senaste året. Kanske behövde se det från hans ögon oxå lite.
Känner mig tom nu när det inte händer nåt i soffan längre...
Imorgon e jag ledig o ensam.
Då kanske...
Man blir sårad när någon kommenterar ens hobby och det som engagerar en och gör en glad. "Men det här är ju jag..." Min syster kommenterade mitt handarbetande väldigt mycket när jag var liten. Att jag jämt höll på. - Idag sitter hon med alla de möjliga projekt och inser hur skönt det är att pyssla med händerna.
Kan du inte sticka i en liten skala? En timme per kväll borde han ju inte ha något emot? Du gör det i en timme och sedan lägger du undan arbetet. Plus att du kan sticka massor när han inte är hemma ;o)
Skicka en kommentar