Vilken vecka

Denna vecka vill jag verkligen inte gå igenom igen.
Tandvärken gav sig inte efter besöket i tandläkarstolen i onsdags.
På torsdagen var det OK. På fredags morgon vaknar jag n´med värk igen, fast i tanden OVANFÖR den lagade. F*N, tänkte jag. Men positiv som man är så förstår man ju att det är lagningen som är för hög o därför tryckt på tanden ovanför som därav var öm.
Så jag ringer tillbaka r´till tandläkaren, får tid 2 timmar senare. Åker dit o slipar ner båda tänderna. Det känns mycket bättre men jag fortsatte ta Citodon som börjat dagen med.

Igår var värken värre. O nu kom tanken på att det kanske inte stod rätt till eller kan nerverna fått sig sån smäll att det tar några dagars vila innan det ger sig?
Jag ringer jouren bara för att fråga. O de konstaterade ju såklart på telefon att det inte var frågan om nån nervkläm, det var för få dagars "tryck" för att jag skulle kunna ha fått så ont av det.
De rekommenderade såklart att jag skulle ta mig till dem i Borlänge gärna på en gång eftersom de skulle stänga vid 14-tiden.
Jag kastade mig i bilen o slängde av lilltjejen, som var hemma med mig, hos svärfar.

Väl på plats, alldeles för många timmar sen jag tog sista värktabletten, så hade jag så ont att jag grinade. Tandläkaren kunde inte peta på tanden utan att jag SKREK.
Den var inflammerad till max.
Så det var bara att rensa den oxå o se glad ut.
TVÅ tänder på EN vecka. Vad är oddsen på det.
Den sista kommer antagligen inte att vara värd att laga upp heller. De rekommenderade att jag skulle överväga att ta bort den.
Nu äter jag en dunderkur av penicillin resten av veckan.

Så det har inte blivit mycket gjort i soffan. Mest sovit.
Fast syrrans sockor blev klara i morse. Ska leta på nålen, som inte låg där den ska, o sy ihop dem innan jag fotar dem.

Imorgon är jag ledig o ska ta igen lite här hemma som kommit efter. Tex gardiner o städning av julen. Det är väl dax för det nu.