Nu har jag fått nog.

Idag har jag tagit ett stort steg i mitt arbetsliv. Om det blir bra eller inte får vi se.

Det är inte så positivt som det låter, tyvärr. Så här har det gått till:

Efter lång tid från jobbet(4 mån) har jag för en månad sen gått tillbaka att jobba.
Jag började med 25% o tänkte att jag skulle få städa för att komma igång med muskler o kondition. Men icke, det tyckte inte min chef att jag skulle klara av. Inte ens futtiga 7,5 tim/vecka. Istället fick jag börja med att ligga ute i gassande sol o rensa rabatter. Tom facket tyckte det var värre syssla. Veckan efter skulle jag plocka skräp runt ICA o Konsum här i "byn". Oturligt nog blev lillkillen sjuk då o jag passade på att VABa.

Sen insåg de nog att jag klarade av att städa, vad som fick dem att inse det vet jag inte för mig talade chefen inte med o frågade vad jag ville o kände.
Nu har jag gått o gjort det i 2 veckor o det har ju gått jättebra, som både jag o läkare vet at tdet skulle göra.

Igår, på kvällen, ringer min vikarie ,inte min chef, för att tala om hur jag ska jobba vidare. Vilka tider o vilka kunder. Sen säger hon att hon även gjort ett schema som jag kan påbörja efter semestern. OM SEX VECKOR. Då skulle jag jobba 15 tim/v. Hur länge visste hon inte.

Herregud, de tror verkligen att jag e döende o hur länge som helst. Då blev jag riktigt förbannad. O talade om att jag from tors 1/7 inte har nåt mer läkarintyg. Jag ska vara tillbaka på min tjänst på 75%. Men de har inte släppt in mig på den, de har inte frågat vad jag vill, hur jag mår eller hur det går för mig. Jag har ingen insyn i privatkunderna, i schemaläggning, semesteruppehåll på kunder, ingenting.
När ska jag lära mig det??? När jag kommer tillbaka på full tid vore det ju bra att veta nåt av det iallafall.

Idag ringde jag facket, som jag har haft kontakt med många ggr under denna vår. För chefen började kränka mig redan i april med ord.
Facket o jag har nu begärt ett "rehabiliteringsmöte". Det tog emot innan jag ville gå med på det. Man vill ju klara sig själv...in i det sista.
Men nu har jag fått nog o hoppas på ett möte nästa vecka. Pirr, pirr.

Detta blev ett skitinlägg men jag måste få ur med det på nåt sätt än att stå här o gorma i telefon åt mina vikarier o arbetskamrater. ;)

Den trevliga arbetsplats jag lämnade i februari finns inte längre.