För exakt 25 år sen på dagen idag gjorde jag min 1:a stora hjärtoperation, som 9-åring.
Min kära mor skrev då dagbok över allt som skedde dag för dag o även tagit kort.
Tack vare det häfte som hon gjorde av de uppgifterna så har jag enormt många minnen o känslor kvar från den tiden. De är så starka.
Jag tänkte citera lite ur häftet från de 4 första dagarna. (Varför vet jag inte men jag vill bara göra det.)
860529. Annica hade hostat hela natten. Läkarna sa att hostan spelade inte någon roll för operationen.
Kl. 06 kom vi (mamma o pappa) till avd. 95c där Annica sov. Vi väckte henne för hon skulle duschas med skrubb.
Kl. 07 fick hon en morfinspruta och somnade ganska fort, sov hela vägen till operationsavdelningen där hon vaknade av hostan och var väldigt förskräckt men omtöcknad. Somnade ganska snabbt igen på en operationsbrits. Vi fick lämna henne där vid dörren (ingen behaglig upplevelse)
Kl. 13 skulle vi träffa Dr. Jan Sunnergård för besked hur det gått. Han hade inte hört något. Det var en lång väntan för vi fick återkomma kl 15.
Han sa då att det var en väldigt svår operation och att hjärtat var mycket sämre än dom tidigare kunnat se genom hjärtkateriserningen. Hjärtat var "blockerat" på grund av för lång tid i HjärtLung-maskinen. Hon skullefå en pacemaker inopererad om allt gick bra.
Det var inte mycket hopp han gav oss.
Kirurg Torkel Åberg hade aldrig sett ett så konstigt hjärta någon gång. De sa att vi fick förbereda oss på en lång sjukhusvistelse.
Läget var mycket kritiskt på kvällen. Vi fick ta en timme i taget.
860530 OOpererades på natten igen för blödning kring hjärtat, blodtrycksfall flera ggr till 60/65. Njurarna började krångla. Opererade in kateter på magen för påsdialys. Hade mycket medicin och många slangar (räknade till 16 flaskor) läget var fortfarande mycket kritiskt. Men syster Lena och syster Lars gav oss hopp iallafall.
860531 Blodtrycksfall kl 08 till 35/40 sen lugnt hela dagen, ingen temp. Hade därför värmetak över sängen för att hålla temperaturen.
860601 Allt var någorlunda lugnt, några blodtrycksfall. Torkel Åberg var optimist och tyckte att han skulle öppna henne igen och rubba hjärtat lite bakom lungorna för att slippa blodtrycksfallen. Efter det var det väldigt kritiskt igen.
Vi fick stanna kvar och vaka dom närmaste timmarna för att se hur det skulle gå. Blodtrycket var nu stabilt. Hon klarade av timme efter timme så vi fick lov att gå "hem" och försöka sova. Man var tacksam för varje natt som gick utan att bli väckt av telefonsamtal.
Kort taget från mammas häftetaget genom plasten
Fy för att gå igenom nåt sånt som mor. Jag har en enormt stark mamma. Tiden på sjukhuset (den gången) blev sex veckor. 40 dagar på intensiven. Många fler berg o dalar blev det under den tiden.
Det jag är mest stolt över är det liv jag lever idag. Det var det ingen som trodde den tiden.
Jag har fortfarande lite kontakt med Dr. Jan Sunnergård vilket är kul.
Så idag har jag kramat min mamma extra hårt. Hon är min hjälte! Speciellt en dag som denna.
Dagens "Morsdags"-bukett.
Rött för kärleken
Hjärta för...hjärta+kärlek
3 kommentarer:
Å vad otroligt starkt att läsa detta, fantastiskt att du vill dela med dej av detta.Verkligen starkt gjort av din mamma att orka med att skriva dessa berättelser,samtidigt som ditt liv slets mellan hopp och förtvivlan, Men att dessa anteckningar i dag, kan vara ett stöd,/ hjälp att gå igenom/ förstå vad som faktiskt hände då. Jag blev verkligen otroligt berörd av det jag läste) vem skulle inte bli det). Dina föräldrar måste varit otroligt fantastiskt lyckliga när allting gått vägen, och faran var över, den känslan måste vara obeskrivlig.
Tack för att jag fick läsa detta.
varma kramar//Tina Olander
Åhh... Tack för att du delade med dig av detta väldigt personliga! Jag sitter här med tårar i ögonen och är rörd över dels vad du och familjen gått igenom, och dels över att du mår så himla bra idag!
Jag är glad över att ha dig som min vän! Bamsekramar, Sofia
Hu vad jobbigt. Både för dig som barn och för dina föräldrar.
Kram!
Skicka en kommentar