Gråter, gråter o gråter

Idag är det jobbigt. Vet inte varför. Kan det vara så att jag har haft det för mycket runt mig igen?
Vill jag, som vanligt, mer än jag klarar av? Är rädd för att om jag inte gör nåt snart så kraschar jag.

Förra veckan fick jag ett brev från en av min största kund. Hon spydde ur sig galla o klagade på småsaker som inte ens varit med på kartan förrut. Det var tex. att sladden till strykjärnet låg på golvet (vilket den alltid ha gjort), haon hade hittat EN socka i dressingroom, det var grus i hallen(???), osv osv. Jag ska göra ALLT i deras hem, men fick gärna hoppa över nåt moment istället för att slarva igenom huset....!

Det var en rejäl spark i magen på mig. För under 6 månaders tid har jag frågat hur det varit, om hon var nöjd o dyl. Alltid samma positiva svar, att jag var en gudagåva som hjälpte dem. O sen kom detta.

Detta blev nog droppen som fick mig att vakna. VAD HÅLLER JAG PÅ MED?
Det är inte värt att serva dessa människor.

O med det i tankarna fortsätter jag fundera på vad som är viktigast i livet. Har jag för 25 år sen kämpat mig tillbaka till livet för att göra detta??? NEJ!

Jag har kommit fram till att jag inom snar framtid kommer att backa bandet igen. Ta bort de kunder som tar energi o behålla dem som verkligen behöver mig o som är roliga att hjälpa. Det resulterade i att jag behåller 15 tim/v. Mina guldkunder. Resten av tiden tar jag föräldrapenning, då jag jag har ca 200 dagar kvar att förbruka på Lillkillen inom ett år.
Nu ska jag bara ta mod till mig att skriva ett uppsägningsbrev till ett antal mysiga trevliga kunder, men som ändå på nåt sätt inte känns rätt.


Idag har jag varit på Lillkillens första skolavslutning, det gjorde inte att tårarna höll sig borta bättre. Jag är så skör just nu. Alla stora barn som nyss var små. Nu är de så duktiga o står i solen o i fågelkvittret o sjunger "Idas sommarvisa" hand i hand med varandra.
Men det "värsta" inslaget var, för mig, när en underbar tjej som slutade 6:an sjunger solo.

MIN LÅT.

Jag grät så att till o med min Mamma kom o lade armarna runt mig.
Det var det vackraste jag hört på länge. Sången, solen, fågelkvitter o att jag lever o mår bra. Trots allt jag gått igenom. O jag har en familj som är allt jag önskat mig.

Varför ska man jobba o slita åt andra, som inte är nöjd med det, o komma hem trött o sur till dem som man älskat o värderar mer än nåt annat.

Jag väljer mitt liv o jag väljer vilka som ska få min energi. För vem vet när allt tar slut.

Sköt om er o krama alla barn lite extra idag.