Livet går opp och ner. Så är det väl för alla, så därför tänker jag inte vräka ur mig en massa tråkigheter den här gången.
Det finns de som har det värre, även i min närmaste krets just i denna stund.
Det där är så svårt. När nån nära har det svårt och man vill hjälpa. Men det finns inte så mycket man kan göra, mer än att bara låta dem veta att man finns om de behöver hjälp. Det hoppas jag att jag har fått fram.
I min stickhörna produceras det just nu julklappar. På bilden syns syrrans alster.
Jag vet inte om hon vill ha detta eller hur hon kommer att reagera. Vi ger ju inte, egentligen, julklappar till varandra. Men jag vill ge henne nåt bara för att hon är där och finns för mig och mina barn.
Hon är en gåva för oss som vi älskar jättemycket.
Hon ställer opp och har ofta roliga upptåg i bagaget, mest då sånt som barn älskar. Men det värmer ju mitt hjärta lika mycket. ;)
Hur förmedlar man det till en person utan att hon ska tycka att det är konstigt???
Efter dessa projekt finns det några fler julklappar i mitt huvud som oxå vill ut ur fingrarna.
Lite konstigt är det. Jag som sällan gör julklapparna själv. Samtidigt är det befriande. Varför ska man springa runt som en yr höna i butikerna när man har ett helt rum fullt i garner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar