Sen sist...

 

...har vi varit på dop. Det var min systerson Casper, 5 mån som fick ta emot herrens välsignelse.

Som vanligt med ett dop så var även detta ljust, glatt och varmt. Det som börjar bli extra roligt på denna sidan av släkten är att vi börjar få så många små i samma åldrar. Som leker, skrattar och kramas. När jag tänker så inser jag att vi (barn) nu egentligen är vuxna. Konstig känsla!

 

 

Senare under veckan hade vi två barn på firman. Min Lilltjej och min anställdes Lilltjej. Typiskt (för firman) så blev de sjuka, hängiga på samma dag. Det innebar nästan att firman stod stilla.

Men min underbara personal kom med den underbara idén att jag skulle vara barnvakt och hon gick ut och jobbade av det hon hann. 

 

När man är hos mig en sjuk dag så pysslas det. Då åker ofta garnet fram och stickorna. Båda barnen ville prova att sticka. :)  Det gick väl sådär när man är 5 år. ;)  Men kul var det.

 

 

 

Under helgen har jag och Lilltjejen bakat lite.....

 

 

...medans Lillkillen var på sitt livs första träningsläger i Jujusu. Det var 50 barn mellan 7-14 år.

Min son står precis där gluggen i ledet är, till höger. ;)

 

I sticksoffan har det oxå produserats lite under veckan. Men nu är det för mörkt för att fota. Fixar det imorgon.

 

Vilken känslan

Det var en konstig känsla idag när jag var på gymmet. Kom jag på när jag gick därifrån.

Fick hjälpa en helt främmande kille med hans vikter, skulle bara vara hans säkerhet ifall han inte orkade sin skivstång. Lilla jag, ska jag hjälpa dig som lyfter 60 kg? Det orkar väl inte jag.
Men det gick bra, eftersom det inte är jag som ska lyfta allt, lite får han väl gör a själv....;)

Efteråt stod vi o talade lite vid kaffemaskinen. O vad pratar man med en främmande kille om på ett gym? Jo PROTEINPULVER såklart.

-Vad har du för smak i din shake?
-Choklad, vill du smaka?
-Nä, jag håller mig till min hallonsmak.

O så var snacket igång samtidigt som vi står med varsin proteinshake. Smaker, sammanställningar, proteinpannkakor, muskelbyggnad osv
Hmmm, börja man bli gymnörd???   Lilla jag???   Nä!!!

Detta hade varit totalt otänkbart för ett år sen.
Det är samtidigt en häftig känsla, jag ser det som ett otroligt friskhetstecken. Jag är på väg ut ur min egna satta "handikappstämpel".

Det, det är en känsla som är ett WOW- + HALLELUJAMOMENT.

Min nya ålder

Idag har jag varit på gymmet o skrivit in mig på ett PT-paket (Personlig Tränare)

Det innebär att jag under 10-12 veckor kommer att få hjälp med träning, hitta min träningsbalans, kostrådgivning, stöttning, puschning m.m.

Så idag var det invägning ;)
Den var rätt så kul. Fick stå på en speciell våg som avslöjade det mesta. Men för mig var det inget att skämmas för. Jag ligger tyvärr på nedre gräns på allting. Kanske ska skämmas för det då, men det e ju inget jag rår för.
Vågen ville att jag skulle väga 5 kg till, o det skulle väl inte skada. Jag hade oxå för lite muskelmassa, men det är ju den jag ska bygga upp ;)

Men det bästa är att vågen tror att jag är 20 år.  Vilken PAPPSKALLE! Den siffran ska iallafall få stå kvar där om 12 veckor oxå.

Så nu ska jag föra matdagbok i en ca en vecka o så ska jag få mitt första träningsprogram på skärtorsdagen. Jag såg direkt fördelen med att skriva dagboken bara en vecka....jag kan äta vad jag vill under påsk. :)


Just nu är det lungt här hemma. Maten bör väl snart fram bara. Golven behöver dammsugas o skuras. Blommorna är nog törstiga i vårvärmen. O soffan skriker på mig.

Jag tänker göra alla till lags idag. Sambon kommer inte hem förrän kl 23 från den vanliga veckoresa i jobbet. Lite senare än vanligt vilket gör att jag har längre tid på mig att ge huset ett respektabelt intryck. Han är liiiite mer pedant än vad jag är o det tycker inte jag att han ska få lida för.....